To forbund

Två förbund.

Gud har slutit tvenne förbund med människorna, och båda förbunden äro eviga. Det första förbundet har Moses såsom medlare och det senare har Kristus.

Vilkoret för det första förbundet är att hålla Guds bud, och dess härlighet är jordisk härlighet. Moses, gamla förbundets medlare, sade: «Om du hör Herren, din Guds, röst, så att du håller alla Hans bud, ... så skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden .... Välsignad skall du vara i staden, och välsignad skall du vara på marken. Välsignad skall ditt livs frukt vara och din marks frukt och din boskaps frukt .... Välsignad skall din korg vara och välsignad ditt baktråg. Välsignad skall du vara vid din ingång, och välsignad skall du vara vid din utgång.» Dina fiender skola fly før dig. Och «Herren skall bjuda välsignelsen vara med dig i dina visthus och i allt vad du företager dig .... Och Herren skall göra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör Herren, din Guds, bud, ... och om du icke viker av, vare sig till höger eller vänster.» 5. Mos. 28: 1—14. Se även 3. Mos. 26: 3—13.

Den som nu gick med på förbundets vilkor, han vann denna jordiska härlighet, och han kommer att få njuta av denna jordiska härlighet under evigheten också, ty förbundet, som han gick inn i, var ett evigt förbund. 1. Krön. 16: 15—18.

I Jes. 65: 19—25 få vi en liten inblick i, hur den jordiska härligheten — den härlighet, som Moses förkunnade — skall vara i Gudsriket på den här jorden. Men Gudsriket skall fortsätta i evigheternas evigheter på den nya jorden.

Vilkoret för det senare förbundet är att vinna seger, och dess härlighet är himmelsk härlighet. Kristus, nya förbundets medlare, sade: «Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på Hans tron». Upp. 3: 21. Det gäller alltså ingen-ting mindre än att få plats på tronen med «regeringstömmarna» i sina händer (Upp. 2: 26—28), alltså välde över den jordiska delen.

Det gamla Israel skulle vare ett Guds rike, där Israel skulle vara Guds folk och Gud deras konung; alltså riket skulle bestå av en jordisk del och en himmelsk. Och den himmelska delen skulle regera över den jordiska delen. Alldeles på samma sätt skall det vara i Gudsriket, när det kommer, på den här jorden och på den nya jorden. Det skall vara en jordisk del och en himmelsk del. Gamla förbundet har fött fram den jordiska delen, och nya förbundet har fött fram den himmelska delen. Och den himmelska delen skal regera över den jordiska delen. Härav kunna vi förstå, varför Jesus sade, att den minste i himmelriket är större än Johannes, döparen, som likväl var den störste av dem som äro födda av kvinnor. Johannes hörde till den jordiska delen, då däremot den minste i himmelriket hör till den himmelska delen, som skall regera över den jordiska delen.

För att vinna den jordiska härligheten — den härlighet, som Moses förkunnade — behöver man bara lära sig lyda himmelrikets lagar, alltså lära sig att låta sig regeras från den himmelska världen.

För att vinna den himmelska härligheten — den härlighet, som Jesus förkunnade — måste man få himmelrikets lagar skrivna i sitt hjärta. Jer. 31: 31—34. Man måste skaffa sig gudomlig natur. 2. Pet. 1: 4. Detta är helt naturligt. För att bli undersåtare i ett rike behövs ju bara, att jag lärt mig lyda det rikets lagar, så att jag låter mig regeras av det riket. Men för att själv kunna regera i ett rike på ett fullkomligt sätt, så behöver jag ha fått rikets lagar skrivna i mitt hjärta, jag måste ha fått rikets natur. Och det är just detta senare, som Jesus åsyftar med uttrycket «komma in i himmelriket». Det är ingenting mindre än att få komma in i regeringen. Vi bliva inympade såsom lemmar i Kristus, Han, som skall regera riket. Detta är den härlighet, som Jesus förkunnade, och den som vinner den äger den i all evigheters evigheter. Upp. 22: 5.

Alltså den som vinner det gamla förbundets härlighet, han är tillförsäkrad en evig jordisk härlighet. Och den som vinner det nya förbundets härlighet, han är tillförsäkrad en evig himmelsk härlighet. Ty de båda förbunden äro eviga. Att de som vinna den himmelska härligheten också äga den jordiska härligheten under evigheten, det behöver jag väl icke nämna. De skola ju ärva Gud, som äger allt, båda den jordiska och den himmelska härligheten. Rom. 8: 17. Däremot gå de som vinna det första förbundets härlighet miste om den himmelska härligheten. Icke att undra på, att den minste i himmelriket är större än Johannes, döparen ...

Apostlen Johannes fick se den himmelska delen komma ned från himmelen från Gud på den nya jorden. Upp. 21: 2, 9—10. Och i Upp. 21: 24 läsa vi om de båda delarna:

1. «Folken», det är den jordiska delen, som skola vandra i ljuset, som utstrålar från den himmelska delen.

2, «Jordens konungar», det är den himmelska delen, som skola bära sin härlighet och ära (enl. den äldre svenska övers.) in i det nya Jerusalem.

«Och de skola regera i evigheternas evigheter». 22: 5.

För att få plats i den himmelska delen måste jag först skaffa mig gudomlig natur. Och för att få gudomlig natur måste en død äga rum i mitt liv. Och denna död kom Jesus med. «Hans død var en död från synden». Rom. 6: 10. Därför heter det, «att vår gamla människa har blivit korsfäst med Honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden. Ty den som är död, han är friad från synden». Rom. 6: 6—7. Allt eftersom denna död utför sitt verk i mitt liv, vinner jag gudomlig natur. Jag växer då samman med Jesus genom en lika död, som Hans. Rom. 6: 5. Se även Fil. 3: 10—12.

Men denna död kan icke utföra sitt verk i mitt liv med mindre, än att jag försakar den härlighet, som Moses förkunnade, alltså den jordiska härligheten, medan döden utför sitt verk i mitt liv. Därför sade Jesus: «Om någon vill efterfölja mig, så försaka han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så följe han mig. Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv för min skull, han skall bevara det». Luk. 23: 24. Och vidare: «Ingen av eder kan vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger». Luk. 14: 33.

«Himmelriket är likt en skatt, som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern». Matt. 13: 44.

Denna hemlighet, att vi, som äro jordiska, kunna bliva himmelska, så att vi få plats i den himmelska delen i riket, är en skatt, som varit dold under de tidsåldrar, som gått, men som nu i den yttersta tiden lagts i dagen av Jesus, nya förbundets medlare. Och när nu någon får syn på denna skatt, då går han i sin glädje bort och säljer allt vad han äger, hela den härlighet, som Moses förkunnade, för att komma åt skatten. Men hur många är det som få syn på skatten? De flesta söka den härlighet, som Moses förkunnade, alltså den jordiska härligheten, samtidigt som de försöka att komma åt skatten. Och just därför gå de miste om skatten.

Det kom en överhetsperson till Jesus och sade: «Gode mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» Luk. 18: 18. Han hade gått med på vilkoren för att få den härlighet, som Moses förkunnade, han hade hållit Guds bud v. 21. Han synes också fått den härlighet, som Moses förkunnade, han var mycket rik v. 23. Men nu hade han fått höra om den härlighet, som Jesus förkunnade och förstod, att det måste vara något underbart. Då han nu gärna ville vinna också den, kom han till Jesus för att få höra vilkoren för att vinna den. Och Jesus sade honom dem: «Sälj allt vad du äger och dele ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig» v. 22. Men då gick han bedrövad bort v. 23. Han hade icke fått syn på skatten. Ty hade han bara det, så hade han med glädje avstått från den jordiska härligheten för några år för att sedan få den tillbaka för evigt och dessutom den himmelska härligheten till ett evigt arv. Han var alltså i färd med att göra en affär. Men han var så förblindad av den jordiska härligheten, så han kunde icke handla klokt. Han är icke ensam ....

Man menar, att man nog skall kunna vinna den himmelska härligheten och ändå behålla den jordiska härligheten och njuta av den, medan Kristi död utför sitt verk i ens liv. Men det gick då inte för Jesus och inte för apostlarna heller. Jesus måste avstå så fullkomligt från den jordiska härligheten, så Han ägde av den icke ens så mycket som djuren. Matt. 8: 20. Och nu bjuder han oss att följa Honom efter på samma väg. Ja, Han till och med säger öppet, att om vi icke försaka den jordiska härligheten här, så kunna vi icke vara Hans lärjungar. Luk. 14: 33. Och se, när de första kristna fick den Helige Ande, då bar det genast iväg in på detta spår. Apg. 2 44—45; 4: 32—37. «Hjälparen» drev dem att uppleva, vad Jesus hade förkunnat. Detta är helt naturligt. Om vi finge behålla den jordiska härligheten här, så finge vi ju efter vår egen vilja och efter våra egna intressen, ty vi vill ju ha det jordiska. Ja, det är ju det som människorna sträva för. Men om jag finge efter min egen vilja och efter mina egna intressen, huru skulle jag då kunna dö bort ifrån min egen vilja och mina egna intressen? Och om jag icke dö bort ifrån min egen vilja och mina egna intressen, hur skall jag då kunna få en ny natur, gudomlig natur? Därför kunde icke heller gamla förbundet giva gudomlig natur. Ty om de bara höll Guds bud, så fingo de överflöd av jordisk härlighet: Hälsa, ära, rikedom och makt. De behövde icke mista sina liv. Det var icke absolut nödvändigt heller. Ty om de bara lärde sig att hålla Guds lag, så dugde de till undersåtare i Guds rike. Och det var det de voro kallade till. Men vi äro kallade till att bliva översåtare, herrar och konungar. Upp. 19: 16; 20: 6 m. fl. st. Men vi må först skaffa oss gudomlig natur. Och gudomlig natur få vi aldrig, om vi icke försaka den jordiska härligheten, så att Kristi död kan utföra sitt verk i våra liv. Därför var också Jesu förkunnelse en helt annan än Mose förkunnelse.

Moses sade: Håll lagen, och Gud skall upphöja dig över alla folk på jorden. Du skall vara huvud och icke svans, du skall alltid ligga över och aldrig under. 5. Mos. 28: 1, 13. Jesus sade: Följ mig, och du måste vara den minste av alla och allas tjänare. Mark. 9: 35.

Moses sade: Håll lagen, och du skall få äga och bo i ett land, som flyter av mjölk och honung, och du skall ha överflöd av det jordiska goda och få njuta därav. Jesus sade: Följ mig, och du måste försaka dig själv och allt vad du äger.

Moses sade: Håll lagen, och du skall få bo trygg i ditt land och ha frid och ro i landet, och ingen skall förskräcka dig, och intet svärd skall gå fram genom ditt land, och dina fiender skola fly för dig; på en väg skola de draga ut mot dig, men på sju vägar skola de fly för dig; och du skall få länge leva i landet. 3. Mos. 26: 5—6; 5. Mos. 28: 7; 2. Mos. 20: 12. Jesus sade: Följ mig, och du skall få ditt eget husfolk till fiender och bliva hatad av alla folk, utstött ur synagogorna, nödgas fly för dina fiender från den ena staden till den andra, prisgives till misshandling och dödas. Joh. 16: 2; Matt. 10: 23, 36; 24: 9.

Genom att hålla lagen blir det lungt och fridfullt omkring en. Genom att efterfölja Jesus börjar det blixtra av svärd runt omkring en. Varhelst en Guds son uppenbaras, där blir det söndring, och envar griper till sitt svärd. Matt. 10: 34—36.

Men den som mister sitt liv, han skall finna det. De som under gamla förbundet gick med på förbundets vilkor, nämligen att hålla lagen, de började genast få ut av förbundets härlighet, de fingo jordisk Iycka. På samma sätt, de som gå med på nya förbundets vilkor, nämligen att vinna seger (det är att dö med Kristus), de börja genast att få ut av nya förbundets härlighet, som är rättfärdighet, frid och fröjd i den Helige ande samt konungsligt välde i liv. Rom. 14: 17; 5: 17. Och desto djupare du tränger dig in i förbundets vilkor, desto mera får du ut av förbundets härlighet, tills du slutligen fri från all återhållsamhet får njuta både den himmelska och den jordiska härligheten i evigheternas evigheter. Amen.