Døm ikke

Dömen icke.

En man har kommit vilse i en dyster vildmark och kan icke hitta hem. Till sist hittar han en väg, som han tror vara den rätta vägen hem. Han börjar därför vandra på den. Men efter att ha vandrat länge på vägen, träffer han en man, som säger: «Du är på fel väg, min vän. Den här vägen leder icke hem, men bort. Du har hela tiden gått rakt ifrån hemmet. Så nu är du mycket längre bort ifrån hemmet, än när du kom in på vägen. Och till allt annat kommer, att det här är bara en vägförfalskning, som en ond konung har byggt för att narra vilsegågna människor till avgrunden, som ligger här mitt under vägen ett litet stycke längre fram. Om du fortsätter på den här vägen, så kommer vägen till sist att brista under dina fötter och du sjunker ned i avgrunden, varifrån du aldrig mera kan komma upp. Därför råder jag dig att vända om med detsamma, annars går du förlorad.» Och han nødgade och bad honom enträget att vända om.

Men vandraren blev upprørd och svarade: «Det är fel med dig, ty du har nu dömt mig till avgrunden rakte mot Jesu ord: Dömen icke.» Och han for ut i vrede mot honom och fortsatte på vägen full av förbittring.

Men när han gått et stycke till, träffar han en annan. Denne säger till honom: «Du är på rätt väg, min broder. Allt står väl till. Håll bara ut, så kommer du snart hem. Och när du kommer hem, skola dina kära komma emot dig och falla dig om halsen och kyssa dig och hälsa dig välkommen, och du skal få sitta ned vid ett rikt dukat bord, och husbonden själv skall stå upp och betjäna dig. Fortsätt bara, du är snart hemma.»

«Gud skall löna dig, du trogne Herrens tjänare,» utbrister vandraren. Och han ger honom en stor slant och många smekord. Sedan fortsätter han på vägen, glad och belåten. Men när han kommit et littet stycke till på vågen, brister den under hans fötter, och han sjunker ned i avgrunden.

Vilken av de två, som gavo sig i samtal med vandraren, dömde honom till avgrunden?