Guds første og Guds andre vilje

Guds första och Guds andra vilja.

Gud gav Israel stadgar och rätter, genom vilka de fingo leva, om de gjorde efter dem (v. 21). Men dessa stadgar och rätter passade icke Israel, de voro icke belåtna med dem. Då gav Gud dem andra stadgar och rätter, genom vilka de icke kunde bliva vid liv (v. 25). Men dessa passade Israel, med dem blevo de belåtna.

Gud hade givit Israel den härliga rätten, att få hava Gud själv till konung över sig (1. Sam. 12, 12). Men den rätten passade icke Israel. De «ville bliva lik alla andra folk;» de ville hava en jordisk konung. Och Herren handlade rättfärdigt med dem. Han gav dem en ny rätt, som passade dem. De fingo en jordisk konung — en människa (1. Sam. 8, 4—9). Men genom den rätten kunde de icke bliva vid liv (v. 18).

Allså Guds första vilja, som för til liv, passade dem icke, och då fingo de komma in i Guds andra vilja — Guds tillstädjande vilja — som för till död. Men den passade dem, med den blevo de belåtna. Och i den fingo de gå så långt, så att de till sist till och med brände upp allt förstfött åt avgudarna (Hes. 20, 26).

När Jesus sedan kom till Israel, så blev Han för dem en främling. Ty Han levde i Guds första vilja, då de själva däremot levde i Guds andra vilja. Så blev Han då för dem en stötesten. Och de försökta röja Honom ur vägen. Så kommo de till Honom och försökte snärja Honom och sade: «Är det lovligt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?» (Matt. 19, 3). Jesus hänvisar då till Guds första vilja i denne sak. Han sade: «Haven I icke läst, att Skaparen redan i begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: För den skull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola vara ett kött? Så äro de icke mera två, utan ett kött. Vad Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja» (v. 4—6). De möta Hans svar med att anföra Guds andra vilja i denna sak, de sade: «Huru kunde då Moses bjuda, att man skulle giva hustrun skiljebrev och så skilja sig från henne?» (v. 7.) «För edra hjärtans hårdhet tillstadde Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen har det icke varit så — —,» svarar Jesus. (V. 8). Guds førsta vilja angående äktenskapet är bindande för hela livet och densamma under alla tider. Och denna stadga hör till de rätter, genom vilka man får leva, om man gör efter dem. Men då denna stadga icke passade Israel, så gav Gud dem genom Moses en annan, genom vilken de icke kunde bliva vid liv. (Jämför 5. Mos. 24, 1—4 med v. 9 i Matt. 19). Detta för deras «hjärtans hårdhets skull.»

När Balaks furstar kommo till Bileam och bådo honom att komma och förbanna Israel, så gav Gud honom ett bestämt besked, Han sade: «Du skall icke gå med dem.» (4 Mos. 22, 12). Detta var Guds första vilja i denna sak, en stadga, som hadde fört till liv, om Bileam hade åtlytt den. Men den passade icke Bileam, han var icke nøjd med den. Ty han åtrådde att vinna lön (2 Pet. 2, 15). Och därför förblev Bileam icke stille vid Guds första vilja, utan när Balak åter sände bud med löfte om stor lön, så tog han kvar dessa över natten för att ytterligare få rådgöra med Gud, om han så till äventyrs kunde få fara (v. 16—19). Detta fastän han hadde fått veta Guds första vilja. Då gav Gud honom en ny stadga (v. 20). Och den ledde till död (4. Mos. 31, 8, 16). Men den passade Bileam. Och nu kände han icke mera något behov av att fraga Gud någon fler gång, ty nu var han belåten med Guds stadga — den stämde med hans egen vilja.

Bileam var fast besluten att icke överträda Guds befallningar (v. 18). Men han var ej belåten med Guds första vilja, därför att den ej stämde med hans egen vilja. Men vi ha en rättfärdig Gud, han gör oss belåtna. När Bileam icke var belåten med Guds första vilja, som för till liv, så fick han komma in i Guds andra vilja, som för till död. Så handlade Gud med Bileam, så handlade Han också med Israel och så handlar Han med var människa i dag.

Och just här är det, som de flesta urspåra. De äro fast beslutna att icke överträda Guds befallning. Men Guds första besked passar dem icke, ty den stämmer aldrig med vår egen vilja. Och så hålla de på med Gud för att få det annorlunda. Och Gud handlar rättfärdigt med dem. Han ger dem ett nytt besked, som passar för dem. Och så fara de åstad glada och belåtna, som Bileam. Ty deras färd är till-låten av Gud och dock ett med «köttets vilja». Men de äro i Guds andra vilja. De leva i sådana stadgar från Gud, genom hvilka de icke kunna bliva vid liv. Och om någon, som lever i Guds första vilja, kommer i deras väg, så blir han för dem en främling och en stötesten, som de försöka att röja ur vägen.

Förföljelsen kommer alltid från dem, som leva i Guds andra vilja, och mynnar ut mot dem, som gett sig under Guds första vilja.

Herren har lett det så, at Skjulte Skatte har med sitt budskap nått även oss, som bo här i norra Sverige i ett samhälle, som heter Lycksele. Och vi äro tacksamma till Gud för detta. Ty det finnes ingen svensk tidning, som sprider korsets evangelium, som S. S. Alla hava de ett mer eller mindre budlöst evangelium. Måtte Gud välsigna Ert arbete! Och bed för Sverige!

En hälsning från en broder från andra sidan Kölen.